Så vi knatade bort till hallen. När vi kom dit var d två rådjur som stod på skoterleden o såg smarta ut. Kalas tänkte jag då kan vi ju träna på att matte försvinner när man drar grejen igen för den här chansen kan ju ingen vettig jycke missa. När d dessutom inte e nå folk o inte tränings tid där borta så stör d ju ingen. O e ju knappast så att hon ens kommer så pass nära dom så dom blir skrämd för livet. Så jag körde "låt bli" vilket betyder skit i d där men du kan fortsätta med nå annat (bara en typ av nej e för mesig för en terrier), släppte henne o fortsatte ut på parkeringen. Självklart tvärvände hon o drog ditåt. Nej röt jag o hon stanna, kom här. O d syns hur hon försöööker låta bli men d gick inte så swoooosch va den röda jätteskabaggen ute på nytt uppdrag. Så jag greppade vagnen o sprang (så fort d nu går otränad med klädsel för -30 o tvillingvagn) åt andra hållet o gömde oss bakom en snövall. Tog en min så stog grisen på mig o va skitglad o tyckte ja skulle följa med. Men när ja inte gjorde d så va d ok med så vi lekte lite med bollen o sen bröt helvetet ut i vagnen så vi börja gå hem. Men så jääävla klart hade ju rådjursurslingarna tagit vägen därifrån så grishjärnan hann aldrig klättra ner innan den hitta nå nytt roligt o trigga igång på. Så då grävlingsspårade (hänga i kopplet så hon bakifrån ser ut som en grävling) hon halva vägen innan jag fick upp henne till o från. Så va gaaalet skönt o komma hem. O då verkade hon inte helt hysterisk längre så jag släppte henne o sa åt henne o stanna medan jag plockade upp posten o sen sa ja varsågod gå hem. Då tittar den lille jäveln på mig blinkar, tar ett steg in på gården o tvär vänder o kastar sig ut på vägen o springer som en dååååre (på rätt sida) bort till där rådjuren vek in i skogen. Jag behöver väl inte säga att gris ben inte är riktigt djupsnö anpassade. O när man inte tycker om o simma i snö lr bli kall om magen har man ett problem då som gris. För i hennes värld skulle hon säkert kommit ikapp dom bara hon kom över snövallen utan o bli kall. Jag tänkte att vi kör väl samma igen då så jag ropa en gång o gick in på gården med tredjevärldskriget fångat på 1kvm framför mig. Parkerade lugnt kriget o gick upp på vägen igen för jag måste ju ändå hålla koll så d inte kom nån bil. Så tänkte jag att ja provar o ropa så kanske hon klivkae ur o får in verkligheten. Nepp icket hon ryckte inte ens till. O då heöt plötsligt sa d frääääs i hjärnan på mig o jag hör mig själv vråla så d skulle ha ekat ner till stan om d inte varit snö överallt "Din satans jävla räv jävel se till o kom hit om du vill leva" . Åh ja kände mig så stolt över mig själv o detta utmärkta exempel på bra hundförare o förståelsr för djuret o dess instinkter. Men hon tvär vände o kom direkt. Så ja d verka ju ha funka. Troligen var d nu e d så satans nog läget på rösten o inte själva räv komandot som gjorde d. Eller va vet man. Jag ska prova ropa d glatt nästa gång så får vi se om d funkar. Trött hjärnan ska ta sig en slummer nu så hon orkar bada sen. Hejpa! Röd jätteskalbagge!
Röd jätteskalbagge!