Man kan inte vara rolig o pedagogisk hela dagarna varje dag. Eller d finns säkert nån hurtig, prestations skadad småbarns mamma där ute som kan d. Men jag har inga prestations problem (andra problem har jag däremot gott om men d kommer längre ner) så idag har vi fokuserat på o överleva o hittils har d funka super. Nu kollar vi super pedagogosk tv, Happy endings. I dagens avsnitt får vi lära oss att alla duger precis som dom är. Tidigare idag va vi ut o rasta grisen. Först fick hon hjälpa till o dra upp vagnen för storbacken. Verkar vara skukt kul i hennes värld. Jag tyckte mest d va sjukt jobbigt. När vi väl va uppe så tänkte jag att nu när jag e så här trött o tvär e d ju suuupäääär o träna lydnad o vett. Neeeee d e d inte men d sket ju jag i. Så så blev d. Av med koppel o "gå här". Hon gick super bra. Så himla förvånande bra att jag släppte iväg henne tidigare än tänkt. Fyra steg till o vi hade varit så pass förbi hästhagen att hon skulle försökt springa till hästskiten o äta den innan jag hann stoppa henne men så blev d ju inte. Ner till hästarna drog hon o dom tyckte att den röda (hon har röd jacka) supersnabba lilla jätteskalbaggen ca lite läskig. O förstå väl jag d. Dom kan ju va hästätande va vet man. Men än hade matte huvet på axlarna så hon ropade en gång o sen gick hon eftersom gris inte vill göra för stora utsvävningar. O mycke riktigt så kom hon som ett skott. Sen hade hon stenhård koll på mig under resten av promenaden o brilljerade med o "gå här" även utan krav o muta. Matte blev så glad så ja tänkte nu tar vi boomer ball o går på parkeringen så får du släppa lös terrierdampen där.... (skrik kaos forts följer)